Något avbryter vårt räknande. Liam och Felicia bokstavligt flyger ur från dörren, skrattande men med skrämda blickar. Efter några sekunder förstår jag varför. Hack i hälarna på dom springer receptionisten i hastig fart. Han ser sjukt förbannad ut. Åh nej tänker jag. Vad har de nu gjort?
DEL 20:
Fast det måste ha varit något mer upprörande än att dom var högljudda på biblioteket. Jag menar man kan väl inte bli så himla arg? Eller jo förresten det kan man.
”Dom där förbaskade ungarna stoppa dom!!!!” Skriker receptionisten och då var det bara att springa.
”Liam STANNA!” ropar jag samtidigt som jag springer efter honom och Felicia.
När han hörde det stannade han, för han brukar oftast lyssna på sin storasyster och nu tycker ni säkert att det är konstigt för syskon brukar ju vara osams och sånt. Men vi har funnit en sätt att inte vara osams, typ.
”Och jag antar att du är hans” och så pekade receptionisten på Liam ”storasyster. Stämmer det?”
”Ja det stämmer! Men varför blev du så arg på min brorsa för? Han har inte gjort något”
” Jag tror inte alls att han är oskyldig som du säger. Vi har nämligen nyligen fått reda på att det är böcker som har försvunnit och böckerna som är borta står på hans lånekort. Hur förklarar du det?”
” Den där tjejen som heter Felicia kanske lånade hans lånekort.” säger Roxie
” Stämmer det Felicia?” frågar receptionisten.
” Ja det gör det, det är nämligen så att jag inte har något lånekort fast jag går hit nästan varje dag”
” Då får jag nog be dig Felicia att följa med mig tillbaka och om du vill kan du ta med dig din killkompis också.”
”Tror du att Felicia verkligen har ‘lånat’ böcker för att sen inte lämna tillbaka dom?” viskar Roxie när vi är på väg hem till mig. Liam gick bakom oss och mumlade för sig själv om vad han trodde Felicia egentligen har gjort på hans lånekort.
”Jag skulle i alla fall inte vara förvånad med tanke på hur hon var och säkert fortfarande är. Du vet vad jag tycker om henne, Roxie”
” Ja det gör jag Elsa.Det måste varit en av de första grejerna du berättade för mig när vi blev kompisar.”
Att gå hem till oss tar sin lilla tid eftersom biblioteket ligger på andra sidan av stan. Fast det var ju i och för sig bara att gå hela stora affärsgatan igenom sen är man nästan hemma. Och dessutom så går vi det snabbaste heller.
”Tror du att Felicia har stulit böcker från biblioteket?” säger jag efter Roxie har gått hem till sig.
” Jag vill inte tro att hon har gjort det, men det tyder ju på att hon har gjort det. Och för att göra saken värre har hon använt mitt lånekort, och jag va så snäll att låta henne göra det. Men vi kommer väl inte få betala för böckerna va?”
”Jag tror inte att vi kommer att behöva det Liam, för om det Felicia så är det ju hennes föräldrar som kommer att få betala för böckerna.”
Plötsligt ringer hemtelefonen. Både jag och Liam mot den närmaste telefonen i huset.
Eftersom jag är en aning snabbare än han kom jag först och svarade:
”Hej! Det är Elsa!”
”Hej, det är Felicia. Kan jag få prata med Liam?”
”Okej, här kommer han” och så jag honom telefonen och mimade ‘det är Felicia’.
”Hej Felicia. Hur gick det på biblioteket....Så dom tror inte på dig?....” Vill han inte tro på att hon gjort det eller ville han det... Det var en svår fråga, jag kanske kan fråga honom sen. ”...Vi ses i skolan i morgon!”
”Du vet hur nära vi är till varandra Elsa, nästan som att vi är bästa vänner. Fast du har ju Roxie och jag Joe. Men med Joe kan man inte riktigt prata om allvarliga saker, det är inte hans grej att vara allvarlig. Så då får jag prata med dig istället. Jag måste berätta en sak om Felicia som ingen annan vet och det är ganska allvarligt...”
Vad tycker ni om del 20? Det är bara att kommentera! :)
Vad tycker ni om del 20? Det är bara att kommentera! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Du är väldigt välkommen att kommentera på våran blogg :)
Men du ska veta att era kommentarer kontrolleras först innan den publiceras.