Tillbakablick:
Tankarna skingras när Joe ger sitt svar. " Innan ni två ska sova och jag ska fortsätta med det jag höll på med.... så ska vi få reda på ett och annat i 'Sanning eller Konsekvens'" flinar han och tar fram en penna och en bok som pennan kan snurra på och lägger det på sängen.
"Vem börjar?"
Del 10:
"Du börjar!" säger vi samtidigt och Roxie tillade "Eftersom att du ville att vi skulle spela den här leken"
"Ahapp!"
Joe började snurra på flaskan. Den snurrade jättefort till att sen gå långsammare och långsammare. Den hamnade på Roxie.
"Okej Roxie, vad väljer du? Sanning eller konsekvens?" säger Joe
"Jag tror jag tar sanning"
"Då ska vi se vad jag ska fråga...." det blev tyst i rummet eftersom att Joe skulle tänka ut en fråga och vi själva hade inget att säga. "Jo nu kom jag på en fråga: Vad är en av de pinsammaste sak som har hänt dig?" han riktade frågan emot sin syster.
" Hmmm..." säger Roxie och fortsätter " Det måste ha varit när jag skulle busa med våran granne, du vet hans om bor bredvid oss. Men när jag nästan var klar så kom han på mig och blev skitsur i flera dagar efter det."
Så höll vi på ett tag eftersom att det inte fanns något bra på tv:n.
"Vi kanske kan spelar ett spel?" säger jag efter att frågorna började repeteras.
"Vilket spel i så fall?" säger Roxie
"Vi skulle kunna spela Make N' Break kanske"
"Vill du vara med Joe?"
"Ja, det skulle väl gå bra" säger Joe.
När vi hade spelat klart så visade det sig att Roxie hade vunnit och vi plockade ihop spelet.
"Nä du, nu är det väl ändå dags att gå att lägga sig?" säger Roxie så vi gick in i badrummet och borstade tänderna.
När mitt huvud landade på kudden somnade jag på direkten. Roxie verkar inte ha något emot det utan hon tände lampan och började antagligen att läsa (jag såg ljuset innanför mina stängda ögonlock).
Det hela börjar med att jag på äng med massa blommor på och inom synhåll står det en pojke i ungefär min ålder. Han verkar inte märka att jag var där ens. Jag börjar gå emot "honom" för jag vill ju veta vem han är. I bakgrunden hör man konstigt nog fågelkvitter och syrsor fast det inte ens finns några fåglar eller syrsor där. Men jag tog ingen notis om det. Fortsätter bara att gå. När jag nästan är framme börjar killen springa, men inte emot mig utan ifrån. Är han rädd för mig? Hur kan jag i så fall vara skräckinjagande? Jag börjar i alla fall springa efter honom. Han springer väldigt snabbt, nästan övermänskligt. Men det här var ju bara en dröm. Jag kan ju ändra miljö om jag vill och plötsligt är vi i en helt annan miljö och nu är det inte jag som jagar honom utan han som jagar mig. Är det här någon slags kul-lek i drömmar? Hans drag hade också ändrats, nu var han en vuxen man och jag en kvinna, eller det känns som det i alla fall. Men varför springer jag ifrån honom när jag i mitt huvud får fram tanken att jag älskar honom. Någonstans i hjärnan får jag fram en annan hemskt tanke (i drömmen alltså) att han hade gjort något hemskt. Fast vad vet jag inte. Så jag springer alltså för mitt liv. Det är så skräckinjagande när man står med döden öga mot öga. Det är då man kanske inser hur mycket man vill leva. Jag sprang genom våran egna stad insåg jag. Av alla platser så skulle det alltså just hända (eller inte) här.
Han har dragit upp sin pistol.
"Nu ska du få betala ditt pris för vad du har gjort" säger "han" hotfullt. Men jag kan verkligen hitta något som skulle leda till att jag skulle få dö på det här hemska sätt.
"Vad har jag gjort? säger jag hemskt rädd att skulle avfyra kulan tidigare än räknat.
" Det du mycket väl!" säger han en ton högre än förra meningen. Sen såg jag att hur han avfyrar kulan från pistolen. precis när den var mille-sekunder från mitt huvud vaknar jag.
SLUT PÅ DEL 10!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Du är väldigt välkommen att kommentera på våran blogg :)
Men du ska veta att era kommentarer kontrolleras först innan den publiceras.