fredag 17 februari 2012

Berättelsen del 14

Tjaba Tjena! Wilma som skriver. Som vanligt för att ni ska komma ihåg vad som har hänt kommer en tillbakablick:

"Den passar fortfarande. Jag minns fortfarande när du hade den på dig när du var liten, du var helt kär i den. Du gick ingenstans utan den, inte ens på sommaren. Jag kommer fortfarande ihåg när du t.o.m ville bada med din mössa. Åh, och jag var illa tvungen att muta dig med en citronglass innan du släppte taget om mössan". Mamma skrattar för sig själv, och när jag tänker på det hon sagt minns jag. Det var goda tider, det. Och jag börjar skratta med mamma.

När jag tittar upp igen är vi hemma. Vid vårat himmelsblåa hus med en enda våning. Och ut genom fönstret närmast oss (som tillhör köket) tittar Liam ut.

DEL 14:

Varför stod han där i fönstret som att det var länge sedan jag var hemma? Han såg mig för två dagar sedan ju. När han såg oss vinkade han till oss. Varför vinkade han som om allt var normalt? Hans ljusblåa ögon lyste upp när han fick syn på mig. Jag tog några osäkra steg uppför uppfarten. Våran gula bil var inte där- alltså var inte pappa hemma. Han var antagligen på jobbet. Min pappa jobbade som kock i den bästa restaurangen i stan. Han var väldigt bra på vad han gjorde så han får oftast komplimanger från kunderna. Ibland på helgerna kunde jag komma förbi och få rabatt på maten, fast pappa ville att det skulle vara gratis för oss (jag protesterade emot det eftersom att alla andra fick ju betala för sin mat).  


När jag var innanför dörren kom Liam emot oss. "Hur var det hemma hos Rox?" säger han, som han alltid gör när jag har varit och sovit över hemma hos henne. 
"Jag hade det bra! Hade du det bra?" sa jag. Jag hade ju inte varit borta länge men det känns alltid rätt att fråga hur han har haft det, även om det bara handlar om skolan. Så nu undrar du ju varför i hela världen är jag trevlig mot honom? Det finns bara en sak som har kommit i vägen för oss på senare tid, och det är Felicia. För att ni ska förstå så måste jag berätta för er vad som gör att jag inte gillar henne:


Det var i 3:an som jag skulle hjälpa en 6-åring med vad den nu skulle kunna tänka sig att behöva hjälp med. Fast man skulle inte göra det så länge, bara i sådär en vecka. Min lärare sa att jag skulle få en flicka som heter Felicia och jag tänkte "det här kommer säkert att gå bra". Men gissa om det gjorde det? Nepp, det gjorde det inte. Redan första dan ville hon ha en annan tjej som "hjälpare" och sa dumma saker och sånt. När jag sa det till min lärare så trodde hon mig inte. Hon trodde att Felicia var en snäll tjej och att jag hittade på det. Felicia sa de dumma sakerna i ensamhet och inför läraren betedde hon sig perfekt. 


Efter det har jag inte kunnat riktigt förlåta henne för det, även om hon har bett om ursäkt till mig i ett brev. Själv hade jag velat att hon hade kommit fram personligen och sagt det, men det kanske är lite mycket begärt av henne. 


"Ja, jag hade det bra! Jag vet att du inte gillar det men jag var med Felicia igår på biblioteket. Och jag vet att du skulle säga 'det borde du inte ha gjort' eller något liknande, men kan du inte ge henne en chans innan du dömer henne?" säger Liam när vi är på hans rum. Han ville inte att mamma skulle höra. Vi har ett typiskt 'Elsa & Liam-snack' som inte mammor eller pappor får höra. 
"Du vet ju vad jag tycker om henne. Det ända jag kan säga är att jag ska försöka vara snäll emot henne. Du kanske vill veta vad jag har gjort hemma hos Rox?" säger jag.
"Ja! Det vill jag gärna höra."
" Okej, jag börjar med det mest intressanta. Jag träffade en 'kompis' till Rox som heter Viktor. Han verkade schyst. Och så ska jag träna Roxie och Viktor till en match mot ett killgäng. Jag och Roxie 
 spelade en match mot ett par killar från åttan i våran skola. Och det var nog allt"
"Det låter som en bra helg för dig syrran"
"Du också brorsan!" 


Jag kollar på mitt skolschema vad jag skulle ha imorrn. Det visade sig att jag skulle ha Musik/Eng och No/Ma, jag vet, schemat ser konstigt ut för dom som inte vet hur man ska tyda det. Men så här är det: vi har fyra pass på en dag och på fredagar har vi tre. När det så till exempel Musik/Eng betyder det att en av passen är engelska och det andra är musik eftersom att det är lättare att ha halvgrupper än hela gruppen i ett ämne. Ibland kunde våran musiklärare och engelsklärare kombinera de två ämnena med det vi gör i engelskan. Ganska kul! :)
Så i morgon så skulle det bli en bra dag, det var det bästa med måndagar.   


Låttexten till Need You Now med Lady Antebellum ligger på mitt skrivbord där jag hade lagt den i fredags. Det är ju bra att öva igen för det var det vi fick i uppgift i musiken. Okej, det var det inte. Vi skulle para ihop oss två och två och välja en låt tillsammans, helst en poplåt. Sen skulle man göra låten till en duett (båda ska sjunga minst en vers och refräng var). Min del var första versen+andra refrängen + tredje versen med Roxanne. Det är inte så mycket tycker jag.


Vid tretiden piper min telefon till. Som avsändare står det Viktor. Hur hade han fått tag i mitt nummer? Han kanske frågade Roxie efter det att jag hade gått. Jag öppnade i alla fall sms:et. Det står:


Hej E! Jag fick tag i ditt nummer av Roxie, hon sa att jag skulle säga det till dig i början av messet. Jag undrar om du skulle vilja hjälpa mig med musiken. Jag är urkass på det och R sa att du var bra på det. Snälla? messa tillbaks med svar. Kramar V.


SLUT PÅ DEL 14!


Hoppas ni gillar den här delen som dom andra! Jag ska bara säga innan inlägget slutar att under vecka 9 kommer jag inte kunna skriva på berättelsen eftersom jag är i fjällen och inte har någon internet där. Hoppas ni inte blir alltför otåliga i väntan på del 16 som jag ska skriva. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Du är väldigt välkommen att kommentera på våran blogg :)
Men du ska veta att era kommentarer kontrolleras först innan den publiceras.